Kinesiska i skolan: Björklunds senaste populistiska utspel

När Björklund i måndags stolt meddelade för presskåren att han anvisar Skolverket att ta fram ämnes- och kursplaner i kinesiska för svensk skola så gör han det med goda argument skulle man kunna tro. Kina är ju världens näst största ekonomi påpekar han flitigt och snart kommer det att bli världens största ekonomi. Javisst, att det är sant råder det inget tvivel om, men Björklunds utspel måste ses i ljuset av svenska skolans tillstånd i dag. Följer man Björklunds argumentation på allvar skulle man lika bra kunna introducera hindi, Indiens officiella språk, i svensk skola: Hindi talas av ungefär 280 miljoner människor och Indien spelar en allt större roll inom världsekonomin. Eller varför inte ryska eller arabiska? Som sagt måste man se Björklunds initiativ mot bakgrunden av den aktuella skolsituationen i Sverige.

Tittar man då på hur svensk skola är till sin natur måste man konstatera att den är en marknadsskola dvs. den styrs i hög grad av ekonomiska intressen och efterfrågan. I denna marknadsskola ingår även de kommunala skolorna som måste anpassa sig till friskolornas frikostiga och hårda marknadsföring. Marknadsföringsslogans som kan sammanfattas med ”Kom till oss, så får du en laptop!”, ”Kom till oss så får du resa världen runt!” och ”Vi förbereder dig på verkligheten” ska locka maximala antalet skolelever till sig. Allt görs för att komma över den åtråvärda skolpengen som följer med varje elev. Ja till och med betygen har blivit ett marknadsföringsinstrument för att locka till sig elever. Det är välkänt bland eleverna på vilka skolor det finns höga betyg. Och höga betyg i sin tur ger en inträdesbiljett till hett eftertraktade högskoleutbildningar.

Marknadsskolan präglas även av kundsynen där eleverna och föräldrar betecknas helt öppet av rektorer som kunder. Själv har jag varit med om att eleverna satte betyg på sina lärare i hemliga intervjuer med rektorn, dessa betyg togs sedan till grund för den enskildes lärares lönesättning. Men det är inte heller ovanligt att elever sitter med i anställningsintervjuer när lärare ska anställas. Självklart döljs sådana företeelser av de ansvariga med fina honnörsord som ”delaktighet”, ”elevdemokrati” och ”fostran till ansvar”. I själva verket ger det uttryck för en avprofessionaliserad yrkeskår.

Vad har det att göra med kinesiskan i skolan undrar du nu med all rätt. Jo, det är ju ”kunderna” som beställer och kunden har ju alltid rätt. Så när kunden säger: vi vill ha kinesiska så är Björklund gärna beredd att leverera det kunden vill ha. Problemet är dock att de stora strukturella problemen som skolan lider av i dag förblir olösta: själva marknadsskolan fortsätter, skolföretag fortsätter göra storvinster på allmänhetens bekostnad (och dessutom skattefinansierat). Dessutom växer skillnaderna skolorna emellan som konstaterades av Skolverket och som avspeglas i den senaste internationella Pisaundersökningen. Och inte minst fortsätter lärarnas lönenivåer och arbetssituation på en ohållbar nivå.

Förslaget om kinesiskan i skolan ska alltså enbart ge sken av regeringens handlingskraft. Det kommer enligt Björklunds egen utsaga dröja 10-15 år innan lärare i kinesiska är utbildade och självklart ska lärosätena axla det hela med samma finansiella anslag som tidigare. Inte heller lärarutbildare finns inom kinesiskan. Kontentan blir alltså ytterligare ett underfinansierat initiativ.

Allt är dock inte fel. Betygsreformen är i grunden bra (men underfinansierad). Införandet av lärarlegitimationen, även det underfinansierat, ökar tyvärr lärarnas administrativa börda ytterligare då de i konfliktfall måste kunna ”bevisa” att de givit rätt betyg. Det gäller att dokumentera allting för att gardera sig. Egentligen är lärarlegitimationen ytterligare ett bevis på lärarkårens avprofessionalisering för om man hade en brett accepterad lärarexamen varför skulle man då dessutom söka legitimation? Det är väl en examen som ska legitimera yrkesutövandet, eller? Björklunds förslag om att förstatliga skolan (efter Perssons misslyckade kommunalisering på 90-talet) skulle vara en effektiv åtgärd då staten kan se till att minska skillnaderna som finns skolorna emellan och som blev en följd av kommunaliseringen. Björklund står dock ensam i denna fråga bland sina alliansvänner i regeringen. Och sist men inte minst: karriärvägar inom läraryrket som lektors- och adjunkttjänster; bra förslag, men då behövs ju också ökade anslag för lärarlöner totalt sett. Annars blir det bara några karriärtjänster på de andra lärarkollegernas bekostnad dvs. mot lägre löner för de andra.

Mitt ärliga råd till Björklund: ta äntligen itu med de strukturella och allvarliga problemen. Men det kommer att kosta en hel del och ju längre man väntar desto dyrare blir det.

Har du synpunkter om detta inlägg? Gav dig inlägget något? Skriv gärna en kommentar.

Passande inlägg till detta ämne:

Språkdöden på Göteborgs universitet – när är det tyskans tur att offras för byråkraterna?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.